Gå till innehåll

Maria, juli 2013

Vi försökte först bli gravida på naturlig väg. När det inte gick, gjorde jag en fertilitetsundersökning som visade att jag har endometrios och att mina äggledare inte fungerar. Chansen att bli gravid på naturlig väg var nästan helt obefintlig – det var med största sannolikhet bara genom IVF som vi kunde få barn.

Inför det första IVF-försöket gick jag hos en (annan) akupunktör några gånger. Även under dagen för återföringen av embryot fick jag en behandling och jag hade slutat dricka kaffe på akupunktörens inrådan. Embryot fastnade och vi var gravida. Allt verkade gå bra, men när vi var på ultraljud för att göra KUB-test i vecka 14, visade det sig att graviditeten hade avstannat i vecka 9 och fostret var dött (en s.k. ”missed abortion”).

Vi hade bara fått ett fungerande ägg under den första behandlingen, så det fanns inga frysta embryon kvar att återföra. Vi beslöt oss för att snabbt göra nästa försök. Ett enda embryo kunde återföras, men inga andra var av så bra kvalitet att de kunde sparas till senare. Denna gång levde jag ”som vanligt” på IVF-läkarens inrådan. Om embryot var friskt skulle det fastna, sade hon; det spelar ingen roll hur man lever. Det återförda embryot fastnade inte, och det var dags för vårt sista landstingsfinansierade försök. Jag ”levde som vanligt”, och läkaren valde att skriva ut en nässpray för nedreglering av menscykeln inför stimuleringen av äggblåsorna. Hon förklarade att biverkningarna kunde bestå av klimakterieliknande symptom, med svettningar och humörsvängningar. Just humörsvängningarna drabbades jag av, och mycket mer än jag hade räknat med. I flera veckor gick jag omkring som i en grå dimma och mådde jättedåligt, det var som om jag inte hade någon livsglädje alls. Men inte heller detta IVF-försök ledde till någon graviditet.

Jag har hört om par som lyckats på tionde försöket – men hur länge skulle vi fortsätta försöka? När blir det för dyrt, och när är det helt enkelt dags att ge upp?

Vi ville göra åtminstone ett försök till. Eftersom detta skulle kosta oss över 30.000 kr ville jag göra allting rätt. Jag gick ner några överflödskilon, slutade helt att dricka kaffe och alkohol (jag har aldrig rökt) och tog kontakt med Susana – som hade råkat vara den behandlare som dök upp på nätet när jag sökte på ”Akupunktur IVF Stockholm”. Det är jag jätteglad för idag! Hon påbörjade behandling för att försöka hjälpa mig att bli gravid på naturlig väg inför det kommande IVF-försöket (man vet ju aldrig, underverk *kan*inträffa..). Men under denna tid förklarade en fertilitetsläkare att risken var jättestor att om jag faktiskt blev gravid på naturlig väg, skulle det troligen resultera i ett utomkvedeshavandeskap. Hon avrådde från alla fortsatta naturliga försök och hänvisade till IVF. Jag gick regelbundet på behandlingar hos Susana, och när det var dags att börja nedregleringen med hormonspray anpassade hon behandlingarna efter det och kompletterade dem med ett örtpreparat. Och jag mådde inte alls dåligt som förra gången – jag kände inte av några som helst biverkningar. Jag fick livsstils- och kosttips för att hjälpa livmodern att hålla sig varm och skapa bra blodcirkulation inför nästa äggplockning och embryoåterföring.

Vid äggplockningen kunde läkarna plocka ut över 20 ägg av toppkvalitet (tidigare hade det rört sig om ett tiotal i bästa fall), och av dem blev det sex fina embryon – ett som återfördes och fem som kunde sparas i frysen för senare återföring. Jag fick en behandling hos Susana under dagen för återföringen och embryot fastnade. För andra gången var vi gravida, men den här gången slutade vi inte med akupunkturen bara för det. Jag fick behandlingar en gång i veckan under de första tre månaderna (den mest kritiska perioden), och därefter behandlingar lite då och då för att hålla eventuella krämpor i schack. Jag har haft en väldigt bra graviditet – inget illamående och ingen ryggvärk. Jag har gått upp en del i vikt, men har mått bra och känt mig stark och rörlig hela tiden. Beräknat förlossningsdatum är om en vecka imorgon!

//Maria